Ibland ro sor och klorofylla,
i livets duktade trädgårdsmulla
Vi är förmodligen de sista
Förgav man sig inför sorgen,
så lyfte en om ballongmikorgen
Och ingen skrattmås fick flyga högt
När vridningen trycker upp flyger korkarna
Vi vill den sista spasmen
Ska vara en spasm av entusiasm
På vägen i kras tar vi hand om resterna
så blir de heters gästerna
Det blir en lycklig fyra,
det blir en doftbar pringelchampagne
Varenda dag är en lövad skrille,
där drömmens barn ligger i sin linde
Du hör en skrik genom vinterns vindar,
det är ett skrik som betyder liv
Det är för få som tror på sångerna,
så följer vinden med ballongerna
Det är förmodligen de sista
Skjut upp din fantasi upp i höjden
Medan du kan ta vara på fröjden
Skrapa livet i pulsen bevelhet, lyckan
Lyckan finns under smutsen
Smutsen hindrar ditt fonda
Även i sommaren blir hon om
Lanthu sen, trista framtidvisioner
Något utav en skön distraktion
Är var sekund du kan skratta
Värld är full om du fattar
Glädjen synkas, småslappar
Ja, protester kanske inredde
Men vår protest hörs det bäst i glädje
Lägg märke till kontrasterna
I tillvaronsskolavister Där
valmagister en pessimist är
Där står vi redo att distrahera er
Ni är förmodligen de sista
Tänk detta! Att äta med den en stund,
Att fylla den med burgund,
Tänk här! Och tänk att ha en tunga
Som gör en mansa och man kan sjunga
Att äga näsasen, det är savvikt
Att i näsanskragen, det är makt
Och dessutom två hål i den de ju lirar
Man luktar så bra på ost och äpplen
I trulledjen måste vi störa
Den största spegeln kan man förderva
Det bor en solkatt i varje skärva
Och det finns röster ännu att värva
Så låt oss bilda ett nytt parti
Det är för få som tror på sångerna
Så följer vinden med ballongerna
Låt inte oss förbli de sista entusiasterna
Så låt oss bilda en repartyr
Det är för få som tror på sångerna
Som följer vinden med ballongerna
Låt inte oss förbli de sista
5.0
