och kinden så underligt bred.
Ty nu var det ut på sig glatt,
så var slut på det lustiga livet i vann
och flickornas längtan befann
Ja, då fick hon vänta hans blodhögta jänta
till skeppen om återhörnes
Då skulle med gammaldeligast till
samman i kyrka med sambo och pröst
Ty så blev det spurett en afton i furett
i dragspelet från Andelat
När festefolkskyssen han fick innan kryssen
och sjön skulle flyga dem åt
Nu se glades skutan till fjärran land
och blev borta i långa år
Men lättematrosen gav bort sin hand
åt en flicka med kort svart hår
Hemmans jänta gick sörjande kring
och väntade troget sin vän
Då kom där en hälsning, ett brev, en ring,
fast själv kom han aldrig igjen.
Men prästen som skulle ha hikt i tur,
trod istället på hilligare färd.
Och furet har nu fått en prästkårsbruk,
som är lycklig og nöjd med sin värld.
Håll därför aldrig en jänta så kär,
å aldrig en lätter matros.
Ty, hon vet så sällan var kärlekar,
å han, ja han seglar sin kos.
Ty, hon vet så sällan var kärlekar,
å han, ja han seglar sin kos.
4.7
